Se upp på vägarna

Nu är jag igång på riktigt med övningskörningen. Inte för att skryta och så men jag har redan efter typ första gången, börjat köra på vägarna. Tidigare var jag makalöst rädd och nervös inför att manövrera en bil men ojojoj vad jag älskar känslan av att sitta bakom ratten. Idag körde jag och pappa runt i byn och jag har redan lärt mig att backa. Inte för att jag är bäst men det går riktigt bra. Har lite svårt med att starta i uppförsbacke, men vem har inte det?

Annars så snackade jag med min engelsklärare Mia om temaveckan idag och hon sa att jag inte på något sätt sänkt mig i engelska. Vi gjorde tydligen en riktigt bra redovisning i alla fall. G i helhetsbetyg och det tycker jag är SJUKT BRA med tanke på hur SJUKT DÅLIG vår produkt var. En av mina medialärare sa också att jag inte skulle tänka på det så mycket eftersom jag fick ett uppdrag som ingen hade klarat av.. Så han förstod. Allt känns mycket bättre nu och jag älskar engelska igen. Läser all engelsk litteratur jag kan komma över och förbättrar språket för var dag som går. Jag har äntligen hittat något jag är bra på och vill satsa på. Vänta, varför började jag prata om engelska nu?

The big nobody

Jag vet inte var jag ska börja..
Jag var på väg uppåt igen, på väg mot den riktiga Hannah men efter veckan som gått är jag nu djupare ner i skiten än vad jag någonsin varit.

Allt detta på grund av en apdålig temavecka som jag egentligen sett fram emot. Engelska + shakespeare + media. Det kunde blivit hur bra som helst men jag failade STORT. Just nu orkar jag inte direkt någonting och det far bara massor av negativa tankar genom mitt huvud. Besvikelse, hat, misslyckande, svek, tårar. Usch ja, jag grät framför mina klasskamrater till och med. Jag kommer aldrig att känna mig som "någon" igen.

Mitt självförtroende knäcktes i veckan och jag vet inte hur jag ska kunna resa mig igen. Jag vill bara gräva ner mig och andas in jord och fukt tills luften bara tar slut och jag slipper möta min tragiska bild igen. Ja, det hade varit skönt men ska vi vara realistiska så är jag oturligt nog inte självmordsbenägen.. Så lördagskvällen ska spenderas med mina absolut bästa vänner. Tjejsnack och sockerbomber kommer nog få mig att nå en liten gladare nivå och definitivt en högre nivå på vågen.

RSS 2.0